LJUNGBY

Efter en en resa på nästan tio(!!!!) timmar (gillar verkligen SJ och förseningar) är jag nu nere i Ljungby, smålands metropol... Not.  Hursomhelst, varför är jag här? Jo, för att Elvan ska återuppstå såklart! Spanien-gänget reunion, yes! Tyvärr verkar det som om två nyckelpersoner kommer saknas, vilket känns helt sjukt galet tråkigt (ta åt er) men... Man hoppas på fortfarande mirakel, höhö.

Återstår att se när det blir reuinon för en större skara, om det nu blir någon. Puss!

Hemma

(Just nu vill jag bara kunna lyfta luren och slå 1-0-4 för att se vad som står på. Säga "Ursäkta?" och höra Alexanders stammande röst till svar. Skratta lite, lägga på igen, fortsätta göda för mig själv eftersom att jag är halvt död trots att "mötet" i deras rum redan börjat. Men jag vill bara veta att de är där! Kunna ringa när jag vill utan anledning...


Därmed inte sagt att det inte är sjuukt himla skönt att vara tillbaka i Sverige, faktiskt.)

15 december

Så himla... åh.

Idag var det gråtfest på Arlanda.

sakna

Den här listan skrev jag när jag fortfarande hade turen att bo på Campus el Sabio, och var lyckligt ovetandes om att mina sista veckor skulle spenderas på ett hotell i en pensionärshåla:

Saker jag verkligen kommer sakna:
* Att kunna säga "plättar...", "lingonsylt...", "det gör inte ont..." och höra Joel fylla i resten.
* Att kunna säga  "skala den..." eller "vem vare som..?" och vem som nån skön typ fylla i resten.
* Sjunga på Ozo-remixer ohämmat.
* Vårvädret, fläktande ljumma vindar och sol är kanske det allra bästa.
* Att sitta på någons skrynkliga lakan, bara hänga och garva en hel natt.
* Att kunna leta reda på nån att hitta på något med så fort jag får tråkigt.
* Närheten till klassrummet, att bo på skolan är kanske hur smidigt som helst.
* Billiga taxiresor
* Att se Boston limma på fyllan
* Hela gänget, det är alltid roligt att vara många!
* Att kunna gå ut gratis, hur sent man vill och somsagt; göra det många tillsammans.
* Hela Big Brother-mentaliteten.
* Fyllorna, fulla människor är trots allt himla komiska. Om än tagik-komik sometimes.
* Att vara omgiven av ett annat språk och sakta men säkert lyckas ta sig fram genom att prata det.
* Att vara omgiven av olika dialekter.
* Att kunna prata sitt eget språk utan att nån fattar ett piss.
* (Att kunna prata sin egen dialekt utan att...)
* Att ha tillgång till färska mandariner vid nästan varje måltid.
* Sena fester vardagnätter.
* Sena flippade fester vardagsnätter.



Saknar i stort sett allt på den där listan redan. Utan youtube på rummet blir det inga Ozo-remixer, utan Campus blir det ingen Big Brothermenatlitet, utan närheten mellan rummen blir det inte samma gemensamhet och det funkar inte lika bra att gå till någon annans rum när man har tråkigt, här går det inte att ha flippade fester på vardagsnätter, här skriker vi inte "VEM VARE?!" i korridorerna... Det är i stort sett bara närheten till "klassrummet" och språket kring oss som är detsamma. Tillochmed kallt har det hunnit bli och inga mandariner får vi. Men just nu är det som känns värst att veta att vi bara har en helg tillsammans kvar, jag vill hem nu och känna av julen, slippa den friterade maten, gömma mig i min källare. Men efter nån dag kommer jag vara så sjukt uttråkad och vilja gå till 104an eller 136an (på campusspråk: 11an, 7an eller 18), men det går inte. För då sitter jag i Västerås och ruttnar.

Kul jul, som man brukar säga.

Sola, snörvla och skura.

Antar att uppdateringar trots allt är eftertraktade, så förlåt mig. Förra veckan var rätt lam, jag var isolerad och träffade inte en själ (förutom typ Lisa, och nån dryg en som envisades vid att prata med mig fastän jag gick ensam till lunchen med flit) på några dagar. Skönt på sitt lilla vis.

Helgen har gått lite åt samma håll - vi har åtminstone hållt oss kvar på campus. Skallar har rakats, rum har totalförstörts (typ slitits sönder!!!1111...not..), killar har vrålat och öl, vin och sprit har sannerligen klunkats. Men det är nice, jag trivs oväntat bra i miljön, har inte blivit söndrigt lack på det hela än. Men jag saknar folk som är sköna nyktra också, vafals, här kan ingen ens olla en kudde med motiveringen "jag är för nykter" (kanske tur det visserligen...).






































Dagen har hur som helst sett ut ungefär såhär för mig. SOOOOL! Aaaahh!! Fast dessa bilder har nån vecka på nacken och är Michaelas. Lagom skönt iallafall hurrni! Förstår att ni gillar läget där hemma i snöslasket...(Ps. Ignorera att jag ser retard ut uppochner. SÖT!!)

Puss, nu ska jag:
1. Kika vad alla gör. Blev det verkligen film?
2. Fastna i något rum. Eller...
3. Sova.

SNORFÖRKYLD, VERKLIGEN DELUXE, DÖ

Update:
Folk skrattar när du har papperstussar i näsan.

STOP AND STARE

Åh, ÅH, så skönt det känns nu.
Jag har bytt ut min banner!!!111oneone!1

Från en stirrande blick till en annan, men den förra var verkligen så himla ful och äcklig att jag ville dö typ, så nu äntligen, instängd i mitt halsflussrum (lisa kanske har halsfluss!!) slog jag slag i saken och bytte ut skiten. Till mig själv igen. Stirrandes. Fast i Marocko denna gång, och inte i Turkiet. Kändes lite mer aktuellt kanske. (Äh, Spanien? vadå...)

zZoo long, nu ska jag.. försöka att inte dö.
Ps. Solweig, jag har inte hunnit testa medicinen än! Dvs, jag har inte tagit mig någonstans utanför campus än... kanske ikväll. Kanske.

(Haha usch, kommer kanske dö på den här bannern också. Stirrande blickar är verkligen stressande! Fy!)

Onsdag

Idag är det visst min tur att vara sjuk, skönt att få ligga på rummet men ingen höjdare trots allt. Tung i huvudet, förkyld och ont i halsen. I eftermiddag blir det jag som trampar till apoteket och köper moster-tipsad medicin antar jag. Får se hur det går...

Mysterium

Vad är grejen med sportkillar + hårgelé?

Comments

I brist på annat inlägg, svar på några kommentarer hemifrån.

Mamma: Ja, bilden är tagen med den trasiga kameran! Den fungerar om det är mörkt ute, nästan iallafall.
Pappa: Nej, jag har inte bara högklackat! Blåsorna jag har fick jag av platta sandaler. Högklackat går faktiskt riktigt bra!
Moster: Yes, utomlands! Vi åker till Marocko över helgen. Mysigt va?

Släkten är värst!

Nej, bäst!

Därför dedikerar jag hela detta inlägg till familjen där hemma i kalla Sverige. Framför allt till Mormor och Morfar (som tydligen läser!) och till Far såklart också. Det är ju din dag idag "Farzan"! Jag älskar er! Puss!


Här har ni en bild på mig, förresten. Efter önskemål. Samt Michaela och Emil, på sina bästa fotohumör båda två.
(Ps. Mamma ser du, din gamla kompaktkamera fungerar ju nästan! haha)

Ensam

Hurdinini! Blir lite ledsen när ni inte kommenterar nånting ju.


(Dessutom kan ni ju följa mig med bloggkoll också, glöm inte det!)

I RATHER GO AND PICK SOME OF THOSE WILD STRAWBERRIES


PICK EM' UP!

Just nu

Det konstigaste med att vara här är att det inte ens känns konstigt...

Framme!

Imorse när jag stod i duschen tänkte jag; "Är det såhär min dag kommer starta nu i 7 veckor?"

Sen åt jag frukost och insåg att "Ja, tyvärr".



Nej då, nu ska vi inte vara såna. Resan har gått bra, den kändes himla lång bara. Jag sov bort kanske 2 timmar på flyget till Madrid, men ändå lyckades både jag och Michaela lura oss själv att planet var nästan 2 timmar försenat trots fördröjd start på kanske en kvart. Hur förseningen lyckats öka i luften fattade varken hon eller jag, men inte förstod vi att det var en sommatidsinställd klocka som spökade för det...

Något annat värt att tillägga från resan var maten vi skulle äta på Arlanda. Tror jag aldrig varit med om sämre service sen jag var på en kinarestaurang i Turkiet och den väldigt överbemannade personalen var så rastlös att de tog tallrikarna innan vi hunnit tugga färdigt och glasen ur händerna på oss. Min bordsgranne fick rått strutskött trots lång väntan, min ceasarsallad glömdes bort, de irrade runt och ja.. Ingen verkade ha koll. När jag tillslut fick min sallad (de andra som besällt samma fick bland de allra första - och det var ändå efter lång tid. Hur lång tid kan det ta att lägga upp några salladsblad och nån kycklingfilé?) hade alla ätit upp, vi skulle boarda och jag fick slänga i mig maten. Hann inte med att äta allt och fick ta en kycklingbit i handen och sticka. Sjukt irriterande, jag hade varit hungrig ända sedan vi kom till flygplatsen 2-3 timmar tidigare.

Igår hände inte så mycket, de som bodde här innan oss hade avskedspartyn runt om i rummen om jag förstod det rätt men vi nya pallade inte utan kom i sängs kring 2-3 hela gänget tror jag. Min rumskompis heter Lisa (det var även hon som fick rå struts) och verkar glad och trevlig. Hon vill ha ljust nånstans i rummet när vi sover och tror att hon kan tänkas snarka nu när hon är förkyld, så kraven på att jag ska vara perfekt sänks. Det är skönt, för jag själv har inga problem med lite såna där fasoner. Inte än iallafall... ;)

Nu måste vi kila iväg till klassrummen, klockan är 9! Jag återkommer. Oroa er inte för det där jag skrev överst, det är bara frukosten jag syftade på faktiskt. Jag kommer sakna filmjölk så himla mycket. Juice är verkligen inte grejen!