sakna
Den här listan skrev jag när jag fortfarande hade turen att bo på Campus el Sabio, och var lyckligt ovetandes om att mina sista veckor skulle spenderas på ett hotell i en pensionärshåla:
Saker jag verkligen kommer sakna:
* Att kunna säga "plättar...", "lingonsylt...", "det gör inte ont..." och höra Joel fylla i resten.
* Att kunna säga "skala den..." eller "vem vare som..?" och vem som nån skön typ fylla i resten.
* Sjunga på Ozo-remixer ohämmat.
* Vårvädret, fläktande ljumma vindar och sol är kanske det allra bästa.
* Att sitta på någons skrynkliga lakan, bara hänga och garva en hel natt.
* Att kunna leta reda på nån att hitta på något med så fort jag får tråkigt.
* Närheten till klassrummet, att bo på skolan är kanske hur smidigt som helst.
* Billiga taxiresor
* Att se Boston limma på fyllan
* Hela gänget, det är alltid roligt att vara många!
* Att kunna gå ut gratis, hur sent man vill och somsagt; göra det många tillsammans.
* Hela Big Brother-mentaliteten.
* Fyllorna, fulla människor är trots allt himla komiska. Om än tagik-komik sometimes.
* Att vara omgiven av ett annat språk och sakta men säkert lyckas ta sig fram genom att prata det.
* Att vara omgiven av olika dialekter.
* Att kunna prata sitt eget språk utan att nån fattar ett piss.
* (Att kunna prata sin egen dialekt utan att...)
* Att ha tillgång till färska mandariner vid nästan varje måltid.
* Sena fester vardagnätter.
* Sena flippade fester vardagsnätter.
Saknar i stort sett allt på den där listan redan. Utan youtube på rummet blir det inga Ozo-remixer, utan Campus blir det ingen Big Brothermenatlitet, utan närheten mellan rummen blir det inte samma gemensamhet och det funkar inte lika bra att gå till någon annans rum när man har tråkigt, här går det inte att ha flippade fester på vardagsnätter, här skriker vi inte "VEM VARE?!" i korridorerna... Det är i stort sett bara närheten till "klassrummet" och språket kring oss som är detsamma. Tillochmed kallt har det hunnit bli och inga mandariner får vi. Men just nu är det som känns värst att veta att vi bara har en helg tillsammans kvar, jag vill hem nu och känna av julen, slippa den friterade maten, gömma mig i min källare. Men efter nån dag kommer jag vara så sjukt uttråkad och vilja gå till 104an eller 136an (på campusspråk: 11an, 7an eller 18), men det går inte. För då sitter jag i Västerås och ruttnar.
Kul jul, som man brukar säga.
Saker jag verkligen kommer sakna:
* Att kunna säga "plättar...", "lingonsylt...", "det gör inte ont..." och höra Joel fylla i resten.
* Att kunna säga "skala den..." eller "vem vare som..?" och vem som nån skön typ fylla i resten.
* Sjunga på Ozo-remixer ohämmat.
* Vårvädret, fläktande ljumma vindar och sol är kanske det allra bästa.
* Att sitta på någons skrynkliga lakan, bara hänga och garva en hel natt.
* Att kunna leta reda på nån att hitta på något med så fort jag får tråkigt.
* Närheten till klassrummet, att bo på skolan är kanske hur smidigt som helst.
* Billiga taxiresor
* Att se Boston limma på fyllan
* Hela gänget, det är alltid roligt att vara många!
* Att kunna gå ut gratis, hur sent man vill och somsagt; göra det många tillsammans.
* Hela Big Brother-mentaliteten.
* Fyllorna, fulla människor är trots allt himla komiska. Om än tagik-komik sometimes.
* Att vara omgiven av ett annat språk och sakta men säkert lyckas ta sig fram genom att prata det.
* Att vara omgiven av olika dialekter.
* Att kunna prata sitt eget språk utan att nån fattar ett piss.
* (Att kunna prata sin egen dialekt utan att...)
* Att ha tillgång till färska mandariner vid nästan varje måltid.
* Sena fester vardagnätter.
* Sena flippade fester vardagsnätter.
Saknar i stort sett allt på den där listan redan. Utan youtube på rummet blir det inga Ozo-remixer, utan Campus blir det ingen Big Brothermenatlitet, utan närheten mellan rummen blir det inte samma gemensamhet och det funkar inte lika bra att gå till någon annans rum när man har tråkigt, här går det inte att ha flippade fester på vardagsnätter, här skriker vi inte "VEM VARE?!" i korridorerna... Det är i stort sett bara närheten till "klassrummet" och språket kring oss som är detsamma. Tillochmed kallt har det hunnit bli och inga mandariner får vi. Men just nu är det som känns värst att veta att vi bara har en helg tillsammans kvar, jag vill hem nu och känna av julen, slippa den friterade maten, gömma mig i min källare. Men efter nån dag kommer jag vara så sjukt uttråkad och vilja gå till 104an eller 136an (på campusspråk: 11an, 7an eller 18), men det går inte. För då sitter jag i Västerås och ruttnar.
Kul jul, som man brukar säga.
Kommentarer
Lisa
hm.. när jag var i Egypten i Oktober och vi var på båtutflykt näst sista dagen minns jag att när det blev kväll och soldengång på havet fick jag sån fruktansvärd ångest över att vi snart skulle åka hem... Då hatade jag verkligen Sverige.
Malin
Det är så sant... Jag saknar också allt, när vi flyttade hit så kändes det lite som att flytta hem eftersom gemenskapen inte är lika hög längre och nej allting blev mycket tråkigare här.
Trackback